Som bokläsande hundälskare kan jag inte annat än älska denna bok! Redan första meningen i boken får mig fast: ”När jag satt där i solen på träbryggan som stack ut i den lilla sjön var jag säker på en sak: jag hette Buddy och jag var en duktig hund.”
Boken är helt och hållet skriven ur hunden Buddys perspektiv. Vi får följa hans tankar och känslor kring allt som sker omkring honom, i hans eviga strävan efter att uppfylla det han anser vara meningen med sitt liv: att älska och skydda sin människa, matte Clarity. Ett antal gånger under bokens gång dör Buddy, men återföds snart som en ny hund, som alltid på ett eller annat sätt lyckas hitta tillbaka till Clarity, som han har till uppgift att skydda från faror, trösta när hon är ledsen och förmedla sin kärlek och trofasthet till i alla lägen.
Boken är otroligt fint skriven, med många igenkännande skratt åt hundens beteenden, och samtidigt tårar över hur lojal han är mot människorna omkring sig, ända in i döden. Jag log, skrattade och grät mig igenom boken.
Evas bokhörna 