Fredrik Backman har med sitt annorlunda och träffsäkra språk, och sina drabbande berättelser, snabbt blivit en stor favorit för mig. Han är en mästare på att blanda vemod och tragiska händelser med humor och värme, så att man ömsom gråter ömsom skrattar sig igenom hans böcker.
När det gäller Björnstad så tog det ganska lång tid för mig att komma in i boken ordentligt. De första 150 sidorna kändes ganska tjatiga och med alldeles för mycket hockey för att jag skulle känna mig riktigt intresserad av historien. Men det var väl värt mödan att ta sig igenom dessa sidor, för sedan vände allt och jag blev helt fast!
Historien kretsar kring den lilla orten Björnstad, som lever för sin hockey. Vi får följa ett antal olika tonåringars kamp för att bli accepterade och känna tillhörighet, genom mobbning, osäkerhet och grupptryck men även genom kärlek, stolthet och oerhört starka vänskapsband. Fram tills det ofattbara sker, som kommer att dela den lilla orten i två läger…
Det är svårt att beskriva vad boken egentligen handlar om, men så här inleder Fredrik Backman själv boken:
”‘Sent en kväll i slutet av mars tog en tonåring ett dubbelpipigt hagelgevär i handen, gick rakt ut i skogen, satte vapnet mot en människas panna och tryckte av. Det här är historierna om hur vi hamnade där.”
Betyg: 4 av 5 (hade fått en femma om det inte hade tagit så många sidor innan jag fastnade helt för berättelsen)
Evas bokhörna 